Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Janus


Jag bär den dödes ansikte
nedför trapporna
och den dödes ansikte
följer mig ut
i all min dubbelhet,
som ett minne av framtid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 314 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2018-11-10 15:37



Bookmark and Share


  Respons VIP
Kärnfullt om den ständiga närvaron av den döde.
2018-11-13

  ResenärGenomLivet VIP
Läste om denne Janus så sent som idag...kul att se en dikt om densamme...
2018-11-12

  Anya VIP
Jaa Janus med sina två ansikten. Du fångar det bra här.
Inledningen är suverän. Jaa bär vi inte alla dödens ansikte...tänker jag.

Sista raden är också mycket bra. Ett minne av framtiden!!! Jaa tänk om man hade det...kanske skulle mångas ångest och oro inför framtiden bli mindre? Skickligt fångat!
2018-11-12

    ej medlem längre
En dikt som verkligen rör vid mitt hjärta. Jag tycker mycket om slutet, för vad är väl sorgen och saknaden om inte något som påverkar all vår framtid? I nuet kommer vi alltid minnas detta då. Har upplevt den känslan idag då jag tänkt tillbaka på min pappa.
2018-11-11

  TrollTörnTrappan VIP
Dubbelt närvarande frånvarande!?!

Tycks mig som om den här har zoomats in eller klippts ut eller skärpts till från tidigare text - men minns inte alla trappstegen...

[Minsann, det är SÅ ditt ansikte ser ut!?! Apropå profilbilden...]
2018-11-10

    Sefarge VIP
Överlevandes insikt?
Utan död kan livet inte
Levas en längre tid!
2018-11-10

  DavidM VIP
Väldigt mångdimensionell text. Jag ser mig göra nya tolkningar för varje genomläsning. Den sista raden har ett svindlande tidsperspektiv i sig själv. Snyggt författat.
2018-11-10

    ej medlem längre
Den här texten blir för mig extra intressant: vilken är kontexten, vilken är intertextualiteten? Jag menar förstås inte Janus. Janus är inskriven, men det här med ett minne från framtiden.

Det har upptagit mig och vi är tydligen fler. Vilket tidsperspektiv är det som vinner mark. Var kommer det ifrån? Jag tänker ju text skriver text.
2018-11-10

  Nanna X
Så är det, de döda följer en. Min mamma sitter ofta på min axel i mina drömmar. Men nuförtiden är hennes påpekaden betydligt vänligare än när hon levde...
2018-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson