När jag var åtta år fick jag en miniflygel i julklapp.
Den var knallröd, lyckan var stor.

Farbror Ivarsson hade lärt mig spela "Blott en dag ett ögonblick i sänder" på deras piano.
Den spelade jag på den lilla, lilla leksaksflygeln.
Naturligtvis också gubben Noak!

Jag låg ofta i sängen på kvällen och klinkade tills mamma sa att jag måste sova,
Då kunde jag höra musik, men tyvärr har jag förlorat mycket av min hörsel.

Min mamma och jag sjöng jämt, hon lärde mig många gamla sånger,
Bland de sista gångerna jag var hos henne sjöng hon
"Jag borde ringa Carina" och "Ovan där".
Då var hon 89 år, hon gick bort det året.