När jag äntligen
kommer mig för
med att lyfta blicken
och sträcka ut en hand
för att nå dig
Då finner jag bara
främlingar omkring mig
Och det slår mig
Det var längesen
jag såg dig sitta här
Så längesen
du vände dig emot mig
för att säga några ord
Och jag (min idiot!)
Jag gick
förblindad av fördomar
och späckad med stolthet
Nu
sträcker jag ut min hand
i tomheten