Läkaren såg nästan besvärad ut när han ställde sina frågor. Jag kände mig som en skurk som rånar en läkare på hans dyrbara tid. Varför var jag ens här? 

- Har du något jobb? 

Jag nickade och svarade jakande. 

- Är du patient inom psykiatrin? 

- Nej, jag har aldrig varit i kontakt med dem. 

Läkaren suckade. Jag kände hur jag obemärkt skruvade på mig. 

- Jag ska skriva en remiss, men jag kan säga redan nu att du kommer att få avslag på remissen. Du är för gammal. Sjukvården satsar på att de som är unga ska få hjälp med en diagnos. 

Mitt besök hos vårdcentralen var över. Mycket riktigt fick jag sedan avslag på remissen. Jag kände hur min existentiella ångest grep tag i mig och låste fast mig i ett identitetslöst skruvstäd.