Långsamt kom du nerför stigen

fram mot källans vattenbädd

solssmekt rufsig i ditt hår

av en vind med doft av vår

Drack du vattnet under linden

klunk för klunk ur handens skål

otörstig såg du mej komma

du vandrande vilda blomma

Jag slog mig ner

Vandrarnas vägar är vida

Vi sitter sida vid sida

och dagen ler

Det drog ett moln över himmelen

och i en trädkrona sjöng koltrasten

Vi talte vänskap och värme

Skymningen svepte oss närmre

Intill varann

Dina ögon var glittrande kvicksand

Jag såg jag sjönk och försvann

ner i deras djup

Morgondisets skira timma

Vaknade vi till farväl

Natten dröjde med sin dimma

skålade i våra vattenkärl

Hörde genom skogen viska

bortombergens sång: Kom hit!

Ekon från okända marker  

Jag längtar till näktergalsparker

och vill iväg

Famnen du gav när vi skiljdes

finns som ett daggstänk härinne

ett minnesbloss