Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Djupt inom.


Vid tjärnen


Där djupast i skogens innersta, vid tjärnen och de stora stenbumlingarna täckta med björnmossa, ligger jag utsträckt med huvudet på din kudde av kaveldun. Du har precis öppnat porten för mig, släppt in mig i ditt och världens universum. Du berättar och talar, talar och berättar i en aldrig sinande ordström, (jo ibland sätter du i halsen, som du säger, men båda vet vi att det är rökhostan, varför vill du ta livet av dig, du som överlevt så mycket?) du pausar och betonar, berör och inspirerar när du visar på samband och sammanhang som ger mening och fördjupning till livets till synes splittrade värld. 

Jag försöker intala mig själv att bara ta emot det Livet vill ge mig och bortse och lämna därhän, allt som tvivlar och skrämmer. Lyssna, se, känna och erfara med hela mitt väsen vad våra själar vill säga varandra. 

När jag blundar och känner vad du uppfyller mig med, är det helt klart ett färgspektrum. Jag transformeras i regnbågens kulörer. Utan ord att förklara det med, omvandlas och fördjupas mina färger. Dina ord i en aldrig sinande ström landar i mig och jag lyssnar med vidöppna ögon. Mina konturer förtydligas. 

Så länge jag längtat efter att lyssna på din vackra, kloka, vilda själ. Jag somnar till din röst, flyter iväg på drömmarnas slöjor. Så hängiven, så genuin och oförställd du är, tänker jag när jag vaknar igen och du fortfarande är i tal. 

Jag förundras, uppslukas och dör en smula och då finns risken att jag inte tror att jag vill leva längre, utan Dig. Då är det lätt hänt att du blir mitt allt och jag går vilse i ditt Universum. Jag går vilse i jakten på mig själv och tror att jag måste vinna dig när jag i själva verket måste vinna mig själv. Det är en fallgrop att hoppa över. Jag behöver dig, din vishet. Bli den som håller mig i handen! 

Jag förminskar inte mig själv, men jag är analfabet på många områden och lider av min brist på koncentration och minne. Men att jag finner musik vara obegriplig betyder inte att jag inte förstår rytmen. Dessutom är min själ uråldrig och har bestämt sig för att lära sig enkla saker det här livet. Visst är det konstigt. Allt hänger ihop. 

Jag laggar inte, jag är i kontakt med en ren och klar energiström. Jag är laddad med upplysning i perfektion, men på ett plan som bara är. Jag vet att allt är i sin ordning även när jag inte tror så. Jag är medvetet omedveten på en gömd nivå. 
Jag vill upptäcka, utforska och leka i glädje med din kloka, busiga, vilda och sanna själ. 
Jag sätter mig upp där i djupaste skogen. Lägger min hand på mörkgrön mossa och tittar på dig. Du har tystnat. Jag har kysst dig. 




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Livet1 VIP
Läst 228 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-11-14 06:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Livet1
Livet1 VIP