Dessa ord till mig!
Jag en annan Du, om Du vill?

När jag är rädd, flyr jag inte mer.
Jag andas och tittar på rädslan.
Frågar:
- Var kommer Du från?
- Vem planterade in Dig i mig?
- Varför vill Du Bo i mig?
- Vad behöver Du?
Och jag frågar mig själv:
- VARFÖR – bjöd jag in rädslan?
(det finns inga energi-tjuvar om det inte finns energi-donatorer)
Så VARFÖR kunde kloka jag tillåta
RÄDSLAN breda ut sig – ovälkommen
???
… En blotta … ett energihål … och rädslan verkar
Lurpassa, vill ta luft, vill ha syre, vill ta gestalt

RÄDSLAN ÄR INGET VÄSEN!!!

Rädslan är avsaknad av trygghet och balans.
Rädsla är en uppskruvad försvarsmekanism.
Frukta att falla, frukta att ljuga, fruktan om det destruktiva

SE! FÖRNIMM! GIV AKT!

Ja var aktsam, men just rädsla är en fattig själs
Substitut för mod
Rädsla skapade girighet och begär
Rädsla skapade krigen
Rädsla skapade hämnd – kanske i en vanställd önskan om … balans?

Rädsla skapade otrohet och garderingar mot
…  att känna oss … övergivna ensamma
… bortvalda

VI SOM VAR RÄDDA SJÄLAR
Vi som inte stabilt erfar trygghet i att älskas?
Vi som garderade oss i rus
Ruset av begär och av att begäras
Vi som förför och skapar Lust

Men NEJ!!!
LIVET ÄR INGET NÖJESFÄLT
Och Tivoli Lust har en dyr entré
PRISET är Din själ!
Rädsla skapade lögn – rakryggad står Sanningen

Endast ynkryggar ljuger
Nödlögnen skonar dagen som natten men förgiftar
Nästa nu med ILLUSION - ett konstlat ljus
Nödbelysning är ingen varaktig sol
Mörkret andas tätt intill
I rädslans unkna andedräkt

Med mod kan jag hålla om min rädsla
Plocka ned den molekyl för molekyl

Jag kan dansa med rädslan
Skapa med rädslan
Göra stridskonsten vacker
Och det fula till kampsport
Tävla i låtsat mod
Dåraktigt berusas i kampens
adrenalin
Vem kan bita ihop mest?
Uthärda smärtan stiligast?
Springa in i väggen slå sig blodig
Och sen gömma öppna sår under
en ”extrem Comb over”?

Fontänen Fontantell var öppen då jag kom till jorden
Lilla jag
Så modig och lämnar fostervatten för ljus
Lilla jag
Skrek modigt rakt ut då jag var hungrig
Lilla jag
Skrek rakt ut då jag önskade älskas

Och vart är jag Nu?

Jag blev ombedd att centrera mig
Gå in i min egna kraft
Jag hånades och förmanandes och lärdes
Att inte ge bort all min kraft
Att vara kvar i mitt ljus

Andra menade på att osjälviskt verka för nästan
Att någon utanför var meningen
Att älska och ge bort sitt hjärta?

Båda synes mig vara motpoler.
För att kunna ge
behöver en ha tillgångar
… annars sinar …
KÄLLAN
För att kunna älska likaså.

Jag odlar på modet att ha Tillit
Att livet vill mig väl
Att jag är buren
Att jag EVIGT är älskad av
Den viktigaste i mitt Universum
- JAG själv
- Kan själv
- Jag är och jag finns i Kärlek
Inuti mig, i min essens, i mitt hjärta
Ett jag i snäll, gullig brinnande ren kärlek
CENTRERAD

Från mitt centrum
Kan jag expandera mina strålar
Lika sår
Du från Ditt centrum
Kan Du expandera Dina strålar

Vi skiner lysstarka var och en
Är vi riktigt modiga om oss
SKINER VI TILLSAMMANS
Upp hela Universum
För kärlek lyser starkare än alla stjärnor

My love ♥

Nu kan vi älska utan masker
Utan bagage, utan skrikande sår
Utan lögn, utan rädsla

Bara som då jag var baby
Och Du var spädbarn
och vi grät
Och log
Och kroppen längtade
Efter mer
NÄRHET
Bara så

Modet byts nu till ett litet ord
VI

© DominiQue NVC Costa