Morgonen kommer fortare än vi springer.
För det var morgonen vi försökte undkomma.
Men ändå längtade vi efter ljus och stormande känslor.
Långa steg och vi lärde våra kroppar att kämpa.
Fördriva tiden, hinna med i tiden, hindra tiden.
Men det gick som det ville ändå, vi älskade.
Älskade, påverkade av verkligheten.
Omskakade av total återgivning.
Verkligheten är underbar.