Tystnaden förblev kompakt outtalad 

Som om dess blotta närvaro ekade 

I rädslan över att inte finnas till 

Träden stod bladlösa hudlösa i mörkret 

Sammansvetsad i massiv ensamhet

Bugande för isvindarnas starka kyla

En ensam ängel gråter sig till sömns

Medan vattnet hotar att begrava henne

Och svärtan livnär sig på hennes tårar 

I tystnaden kylan och sorgens grepp

Liv och natur står värnlösa i förtvivlan 

Människans dilemma överleva eller låta dö