De som inte bryr sig om andra
människors göranden och låt-
anden,och lämnar dem ifred,
har oftast ett eget liv att om-
besörja.

Det behöver inte betyda att de
är egoister,utan snarare exis-
tensiella realister,som föredrar
bädda sin säng själv.

De solitäras individuella exis-
tens,är var och ens privata lära
och visdom,vilken uteslutande
bygger på ett självständigt liv
och tänkande.

Det bygger vidare på varje indi-
vids värde,där var och en värd-
eras sitt egenvärde,oberoende
av andra.

Men på den värderingsgrund,
vilken grundas av det värde
någon har för en annan,
är värderingar för parasiter,
och de vilka i sin ickeexistens
endast är ute efter att förstöra
för existerande,
äga intet existensberättigande
alls.

Som de existerande röner av-
und från avundsamma,föränd-
ras icke de avundsammas icke-
existensiella problematik.

Är då de utan egna liv förtjänt
av medömkan,fördjupar den
enbart deras belägenhet,
av ickeexistens.




*