Likaså som när en regndroppe halkar ner för mitt ansikte lämnar tanken på döden ett spår.

En förundran, en ständig vistelse i mina tankar.

Vars tar du vägen du kristallklara regn var hamnar du i slutet av din väg var hamnar jag i sluet av min.

Liksom dig regndroppe som är vilsen i vinden är jag vilsen i livet.

Ett hjälplöst väsen omedveten om sig själv, en borttappad själ som söker ett ljus.

Det är vad vi är du och jag det är vårt gemensamma mål.

Vi kan inte hjälpas men förundras och dras till döden som en mal till en lykta.

Ack Vilka stackare vi egentligen är som planlöst vandrat sedan våran begynnelse till vårt obestridliga ände