I ödsligt korridormummel
ekar hennes tveksamma steg
Väggarnas kalvita oändlighet
är så bländande kall
Rummet verkar först öde
Så ser hon honom
ihopkrupen
som ett övergivet barn
Ögon fastklamrade
vid spegeln
Han förkunnar världens
dödsdom
Hon viskar hans namn
medan hans vilsna ögon
försvinner
djupare in i spegelvärlden
Då skriker hon
slungar orden våldsamt
JAG ÄLSKAR DIG FÖR HELVETE!
Med sin nakenhet
krossar hon spegelbilden
Han vänder sig sakta om
Betraktar henne
med tom blick
Hibernaldimma