Vi är blott flyktiga skuggor
som passerar liksom drömmar,
som aldrig kan fångas
men alltid endast drömmas,
alltför vackra för att vara sanna
och likväl sannare än hela verkligheten,
då verkligheten aldrig består
medan kärleken alltid återkommer
även när den gått förlorad
för att alltid växa,
liksom drömmen som aldrig kan bli sann,
som dock bara genom sin ouppnåelighet
är desto sannare som det absoluta idealet,
som aldrig kan förnekas eller förträngas,
men som alltid överlever
till och med den grymmaste tragedi,
liksom för att bevisa,
att endast den obevisliga och mest omöjliga kärleken
är tillräckligt oförneklig och sann
för att kunna överträffa hela evigheten.