Karin och Henrik Svensson är syskon och delar en sak, utöver allt annat som syskon delar rent naturligt i sin mänskliga kontakt med varandra. När Karin läser en bok som är på mer än 212 sidor (En pocket tryckt 1974 är en fullt jämförbar tingest) och inte har ett vitt eller svart omslag huvudsakligen. Den boken glömmer hon innehållet i efter 212 sidor och är den längre än så har hon möjlighet att läsa samma bok om och om igen, som om hon aldrig läst den redan första gången. Så det är orsaken, eller en av dem, till att Karin och Henrik Svensson har få tjocka böcker i bokhyllan. Några av dem är just mer än 212 sidor långa men de förekommer som sagt inte i någon större omfattning. Det lokala biblioteket i den staden sägs ha lånat ut några böcker till Karin och Henrik, vid vissa tillfällen, men att de ofta är sällan förekommande och då bara på tisdagar eller torsdagar.

Att skapa kan vara en alldeles utmärkt anledning att tillbringa sömnlös tid på. Om skapandet sker under sömnen, det betraktas ofta som sömngång eller drömmar om en bättre värld. Det har visat sig att drömmar, även om de ofta äger rum om sommaren, då barmark uppträder, de sällan återger verkligheten på ett just verklighetstroget sätt. Även om en del element tycks finnas i dem som exempelvis platser, fordon och upplevelser som skulle kunna äga rum även i verkligheten. Bara då något förvrängda eller verklighetsfrämmande. Även ett möjligt persongalleri kan verka förekomma, med såväl för personen ifråga kända som okända personligheter, landskap och andra ovidkommande företeelser.

Gatlyktan, som framgår av bilden, lever ett synnerligen blygsamt liv. En del av dem har synts blinka stundom eller köras in i av vårdslösa framförare av fordon, pinkade på av hundar och berusade personer. Men i övrigt, trots ett visst stundom smeksamt underhåll, kärlek är det som de verkar få liten del av. Vilket öde de delar valfria djur, människor, sandlådor och byggnader byggda i fler än en våning. Gatlyktan är inte bortskämd med blickar kastade på sig, utan är mer sedda som självklarheter och är de inte tända för omgivningen eller på lysande humör, får de ofta utstå skymfande tillmälen, sparkar och ett språkval som inte lämpar sig för något enda rike med en annars högt stående kultur eller tradition.