ett måste för fantaster
är att hoppa i takt
med resten av grupptrycket
medan utbölingarna står bredvid
utan medlemskap

att tillhöra är ingen rättighet
bara en egentillverkad skyldighet
som separerar sinnet och devalverar
de utomståendes värde

fönstret mot den andra världen
är inte svaret på all möda
inte heller belöningen
bara en snuttefilt som bedövar smärtan

gruppen blir enbart stark i sitt eget självförsvar
som bara utmynnar i oklarhetens tecken
och betongmurarna runt om blir högre och högre

ingen har någonsin funderat på
att gränslösheten är nyckeln
till allt framåtskridande

även om den konstant smutskastas