det är höst, och minnena väcks av varje rörelse, varje yttrande, varje doft som påminner

om dig

rörelsen hos mannen bakom receptionsdisken som påminner om din bror

följs blixtsnabbt av associationen när vi på sommarlovet besökte morfar,

hur vi cyklade till byn

lät glassen smälta lagom mycket under tillbakafärden

hur en cykeltur kunde vara så avkopplande

hur vi tecknade upplevelser på näthinnan

lät det vidsträckta dagsljuset täta nattens korta mörker

där myggorna envetet dansade sin dans medan vi sov

det finns dagar när saknaden fäller tårar utan att fråga

men du finns där,

bland minnen, i din egen skepnad,

uppmuntrar oss och visar med din närvaro

att du finns så länge vi behöver

dig

© Birgitta Wäppling, 22 november 2018