Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Halvtomt glas, på en människa applicerat.

Jag har medeltjocka ben...
Betyder det, att de är medelsmala?
Medelsvarvade...
Är jag på väg, att bli...
Smal eller tjock?

Kroppsmedvetenheten blir till, när människan blir till...
Den fortsätter framförallt i tonåren,
En bit in på vuxenheten...
Men när slutar den?
När man förlikat sig med sin kropp, och säger till sig själv;

-Okej, det här blir inget bättre!

Eller;

när man tycker, att det inte längre är en vuxenpryl, att bry sig om sin kropp, för att man helt enkelt Älskar sig, precis som man är, kroppsmässigt, och ibland kroppshyddemässigt....

Jag anser nog, att jag givit dig en spoiler, och besvarat ovanstående frågor.
Kanske att jag är av större modell...
Troligtvis...
Eftersom att jag kallar min kropp, för kroppshydda.




Bunden vers av Mim
Läst 119 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-11-23 05:16



Bookmark and Share


  danne //
Nirvanan för det mig till, det som du var inne på tidigare om universums sav, lr så finns det något som inte alls är nödvändigt att förstå. Det har alltid funnits i oss, som något fint.

Tillstånd som växer där på insidan hela tiden opåverkad av vad som sker med oss på utsidan.
Ja jag skrattar lite till här åt min egna text, flum på hög nivå, men så lever jag även på ett fluffigt rosa moln om dagarna, likt Kalle i sitt klätter träd!

En riktigt funderare det här Mim !
Tack för tankarna
Kram
2018-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Mim