Tänk dig en svart duk

vi låtsas att det är livet.

Svart, svart, några trådar mörkblått

lite brunsvart.

Duken är vävd av grova trådar och

lite tunnare trådar om vartannat.




Tygstycket hänger och böljar där fram och tillbaka.



Ser du, det finns ljusa trådar också i väven

och silvertrådar glittrar till lite här och var.

Små, små guldprickar träder fram

bland trådarna.

Röda punkter klumpar ihop sig på rätt många ställen.

Ju längre du tittat desto mer silver och guld skimrar i det mörka.


Tyget, som är livet, är som en mörk himmel.

Stjärnorna syns bara när det är mörkt.

Nyanserna är oändliga.