Inget viktigt. Hon vände sig om. Natten låg som ett dis kring höften och disken fick vänta till morgonkaffet. Hur vänjer man sig vid ensamheten. Och var står åsikterna när allt är omkullkastat. Inte i min ringhörna. Här håller man käft. Eller höll. Jag sliter mig lös. När allt är förlorat. Du är förlorad.

Vad väntade du dig. När började du förakta mig. Kan vi vända om. Kan du. Kan jag. Hur knyter man upp band. Hur knyter man band.

Det är jag som behöver frågorna. Jag föraktar. Jag kan inte. Jag vet inte om jag vill längre.

Natten är den räddning. Diset. Musiken. Drömmen. Jag skiljer inte längre. På verkligheten. Där du står. Står jag emellan. Och mest lever jag emellan. Väljer inte. Står inte fast.

Diset.

Jag limmar paljetter på huden. Lockar hårslingorna. Färgar himlen rosa och guld. Jag sväljer aftonstjärnan och Jupiter. Imorgon går jag till arbetet som en vanlig kvinna.