Redan medlem?
Logga in
Bot
Hon är ett knippe sten mot vågskvalpet, en stavelse mellan kommatecken. Tysta ligger hällarna, stumma inför kylan. Snartnog ristar vassa iskanter det bistra grå och allt blir till väntan. Jag kan höra henne sjunga små stungna verser, dubbeltydiga utan innebörd. Jag tänker att jag själv får hålla gåtorna, svaren vilar någonstans dit jag inte når och stretiga slyhärvor hukar. Ändå håller jag rösten hennes intill. Följer fotspåren tillbaka.
Fri vers
av
Yrre
Läst 186 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2018-11-27 04:14
|
Nästa text
Föregående Yrre
Senast publicerade
bli vitt utöver Rista ord/ur liv vaRat/porträtt sitT gro/porträtt böJd viDhäftad våR /porträtt Se alla |