Fåglarna skriker
Jag måste skriva måste röra på fingrarna
För att inte sjunka ner i marken

När jag var liten såg jag fjärilar
i allas händer
Några sekunder en halv evighet
Deras leenden
Jag visste inte bättre
Jag lät dem rinna genom mina händer
Ta mina ögon
Fläta flätor i mitt hår
Solen lyste på deras fötter

Jag ritade teckningar till er
En sommar En halv evighet

I min hand håller jag deras minnen
Som en marionettdocka
Beredd att springa över det förflutna
En annan hand håller trådarna
Snäckor skär in under fötterna
Lämnar spår av rött

Hans händer syr alltid ihop igen

De visste inte vad jag visste
Jag tog fjärilsvingarna och trädde dem på nålar
Sydde mössor av deras hår
Ett smultronstrå rödare än sol

Om ni fortsätter mata mej med signaler
Spottar jag ut maskar

Behöver kaffe för att väcka
mej själv ur sömnen
Behöver ett frimärke
Ett vapen att trycka in i brevlådan

’Säg din adress, är du snäll?’

Det måste vara något i min kofta
Som livnär sig på människor

Vågen spricker när jag ställer mig på den
Julgranen står i gungning av sneda andetag

Ibland hör jag dem knappt

När de väl har kommit in
Hittar de aldrig ut