till den dödsdömde
eller livsdömde
tar jag en lapp
och skriver väl att

jag vet inget mera
om existera

än äta lite mat
värma sig med prat
höra hur det går
höra hur du mår

att Tellus bäddar sin blå atmosfär
kring djuren och alla människor här

och alltihop
är fågelrop
och vänner som går i grinden
att smeka dig över kinden

och ingen makt kan bryta loss
de sköra drömmarna ur oss

sen finns det inga fler
ord att klottra ner
lappen skjuts med ett fras
ner i en flaska av glas

och gungar inom kort
av vågorna bort

slumpen och strömmarna bär den
vinglande fram på färden
tills den dras med ett plopp
av dig läsare opp