Först uppfattade jag med kroppen, med kinden, utomhus, att vinden vred. Anblicken av fjorden bekräftade det:
ostan gick tydligt mer på syd nu. En annalkande molnskärm och termometerns besked bekräftade förändringen:
på bara en timme gick vi från minus 8 till noll.
Här har vi Atlanten nära. Och detta förhållande manifesteras understundom med all önskvärd tydlighet i snabba väderskiften.
Sol och rim blir till regn och tö på bara en liten stund.

Såsom skiften i livet.
Ibland.
Men de i vädret är lättast att tåla.
Åldershösten betydligt värre att ta till sig om än den är mera smygande till sin natur.