Nu försvann solen igen
och havet fryser som en bortsprungen hund,
flämtar så att den bortglömda upphängda tvätten på linan
nere på gården flaxar som vingar,
försöker slita sig loss. Och en man verkar sitta kvar där
högt upp på din balkong
i sin solstol och vänta på att den där solen ska titta fram igen.
Plötsligt tittar den fram mellan molnen,
men försvinner lika fort igen.
Någon står i sitt fönster med sin nyinköpta lampa.
tänder och släcker, om vartannat. som för att sända ut en signal
om att hon lever.
Den är skimrande grön med målade rosor på.
Runtom har hon hängt en blomsterhägn. Vattnar och plockar,
tänder och släcker, låter den va tänd när mörker faller.
Då det plötsligt knackar på dörren.