Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

novembermoln

lämnar mina händer vid
det avtryck som formade våra liv

det är bakom bruset och förbi
sanningen som det vita existerar
utan inblandning av något annat
än rent och oförädlat

vi som alltid tittade framåt
och rustade oss för ett liv med kamp
kunde inte blicka bakåt för att finna
svaren som skulle ha vält alla världar

vi lät regnskurarna fylla våra krus
och bortom synfältet lyste solen obarmhärtigt
inget kunde skura bort de fläckar som uppstod
av likgiltiga blickar och brutna löften

att vi aldrig nådde krönet när vi ständigt
färdades uppför, blev sedan vårt fall

älskade hela ditt jag
älskade tanken vad vi kunde blivit
men hatade kombination av oss

lät aldrig daggen dunsta
eller fånga våra få gemensamma leenden

hur mycket jag än lider
kommer jag aldrig ångra att vi faktiskt
fick möjligheten att åtminstone försöka




Prosa av Max Poisé
Läst 333 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2018-12-01 13:33



Bookmark and Share


  Stefan Albrektsson
Texten uttrycker en slags märkligt tung lätthet över en rasad relation (ja, "novemermoln" blir då en ypperlig bild). Snyggt!
2018-12-02

  AiA Maria den fria
”Det är bakom bruset o förbi sanningen som det vita existerar utan inblandning av något annat än rent o oförädlat”
-sant o så vackert att mitt hjärta ”hoppar till”- alldeles underbart... Tack!
2018-12-02

  Anya VIP
Finns mycket acceptans i denna...tänker jag. Acceptans att det blev som det blev fast diktarjaget och diktarduet försökte. Vacker framtoning i orden.
2018-12-01

  WyS VIP
Dina ord berör.
2018-12-01

  WyS VIP
Dina ord berör.
2018-12-01
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé