discobowling med familjen
jag följer med som en vante
rullar in
Vilda vill fortbilda mamman 
jag är med på banan

i discokulans återsken
snurrar demagogdottern taket några varv
sopar sen taktlöst banan med egot

ibland känns det som en lek i ett gränslöst land
ibland som ett spel
som ställer motståndare mot varann 
ibland en lektion och hon skiftar vision

en karamellpåse med karisma
en uppenbarelse som utmanar och slår strike

männen faller såklart som käglor
fastnar som Fredrik
i hennes filosofiska maskineri

själv står jag i givakt som barnvakt
vaktar min tunga
ser till att stå stadigt när hon slår
för jag vill ha kontakt
träffa ungarna

och orden är brutala ibland
som bowlingklot