Han vandrade gatorna
Som någon slags falsk profet
Självhatet glödde nästan starkare
Än hans rosa skepnad

Han betraktade de nakna och trasiga
De utsatta och bortkastade
Han skrattade tyst för sig själv.

Hur svag måste men inte vara
Ingen empati inom stod att hitta.

Inte ens i hans mest mörkaste stunder
Kunde han känna samhörighet
Med dessa… trasor tillexistens

Ändock hade han varit där själv
Men det var innan glöden
Det var innan det kalla rosa
Kom och värmde upp honom