När rektor hade gått tryckte jag på startknappen i hörnet av spelplanen igen.

Den näst sista Dinon gav sig ut över planen i en ganska töntig, liksom struttande gångart. Med hjälp av den glödande staven var han en lätt match. Dino tog eld som en Fågel Fenix redan innan jag hunnit få staven i gapet. Shit, vilken tur att inte Lisa hunnit komma tillbaka och se honom i hans gestalt som gullig sammetsdino, då hade hon säkert fått ett hysteriskt utbrott. 

Nu hörde jag hennes steg i korridoren. Hon halvsprang som vanligt, och bankade på dörren med båda nävarna.

- Johan! Joooooohaan! Öppna då!

Denna gången hade jag lite mer is i magen och sköt en gammal pappskärm med en utställning om stenåldern framför skolbänken där spelplanen stod, innan jag öppnade dörren för Lisa. 

- Johan det var ett fett luciatåg! Robin var tomte och halkade i grötfatet. Och hon den nya svarta tjejen i sexan var Lucia, vad heter hon nu igen, Mariam Obuluntu typ. Hon var skitsnygg. Hjälp mig av med linnet nu, jag kvävs snart. 

Lisa och jag drog med förenade krafter det trånga lusselinnet över huvudet. Hennes lilla bh-top gled upp och jag tittade generat bort. Lisa verkade inte bry sig. Hon tog god tid på sig att trycka ner särken och glittret i plastkassen igen innan hon började klä på sig sina vanliga kläder. Jag låtsades upptagen med att stirra på bilderna av stenåldersjakt och gravdösar på pappskärmen. I själva verket bevakade jag förstås spelplanen, dinosaurierna och Lisas påklädning. 

Nu verkade hon vara klar.

- Johan vad är det du glor på? Bakom skärmen? Får jag kolla?

- Tja. Det är väl nån slags... undervisningsmaterial, kan man säga.

- Om stenåldern? Gamla gravar och sånt? Det låter dötrist.

- Det är kanske mer spännande än du tror. Faktiskt hade jag tänkt ge det här materialet till klass 5 i julklapp. Men då måste jag ju slå in det först. Gillar du att slå in paket Lisa?

- Jag är grym på paket! Jag får alltid slå in pappas julklappar för han är världens fumligaste. Jag kan hämta papper och snöre!

Lisa var redan på väg ut genom dörren.

- Tejp och sax också så är du snäll Lisa!

- Fattar jag väl!

- Och varsin lussekatt till oss!

Jag hann aldrig säga att hon inte skulle skvallra om julklappen för resten av klassen, och jag kunde ju knappast ropa efter henne i korridoren.