- Johan ! Jooohaan!

Lisa var tillbaka. Grino I och II låg som tur var redan prydligt på sin plats i lådan, men en ny Dino började redan plira med ögonen och ömsa om till sammetsmjukt skinn. Jag visste hur mycket Lisa älskade katter och hundvalpar, och blev för ett ögonblick verkligen orolig för hur hon skulle reagera. Hennes gråtattacker kunde vara rejält krävande. Men nu hade jag ju faktiskt beställt en lussekatt, jag hade inte ätit sen i morse och magen började kurra, så jag kunde inte annat än öppna dörren. 

Jag brydde mig inte ens om att dra skärmen framför Robin. Lisa visste säkert att han var där och skulle inte gå på tricket. 

Tjejen hade med sig en hel korg med lussebullar och pepparkakor, en rulle presentpapper under armen och dessutom en kanna saft och plastmuggar! Jag fick verkligen lust att ge henne en kram. Men tjugoåriga elevassistenter kramar inte elvaåriga elever på toaletter, så är det bara.

- Tack så jättemycket Lisa. Precis vad som behövdes. Du kan sätta det här på bänken. Hur gick det i quizet?

- Vet inte, Monica håller på och rättar. Vårt lag missade på labrador och collie. Jag har tejp och snöre och sax i fickan. Jag spillde lite saft i trappan. Varför var du inte med Robin, ni har ju hund?

- Diggar dom inte. Kom ska du få se ett coolare djur Lisa.

Robin och Lisa var båda överaktiva barn. De bråkade ordentligt ibland i klassrummet men på något vis förstod de varandra ändå rätt väl. Det här var förhoppningsvis ett sånt tillfälle. Må det bära eller brista, som morsan skulle ha sagt.

Oron för det sammetsmjuka visade sig obefogad. I takt med att Mini-Dino närmade sig Dino på spelplanen blev Dino allt mindre och plastigare. Till slut var han lika liten och smäcker som när han steg ur lådan. Då tog Mini tag om hans ena framtass, och spände ut sina vingar. Hand i hand steg de små djuren till väders över spelplanen.