- Johan, det var så fint liksom! Alltså när dom flög, dinosarna.

Lisa nästan viskade. I vanliga fall brukade hon alltid skrika och gapa, eller i alla fall prata på i ett rasande tempo. 

- Tyckte du inte det var otäckt då, när pjäserna blev levande?

- Nä, dom var ju bara söta. Men den där dinon som är kvar ser äcklig ut. Han är ju så jävla stor. Äckliga tänder. Han har säkert klätt ut sig till tomte bara för att luras. 

- Jag lovar att jag ska ta hand om det där odjuret Lisa. Men först ska vi fika! Häll upp lite saft till oss!

- Vänta lite, jag ska bara hämta en kompis.

Lisa försvann ut genom dörren, blixtsnabbt som vanligt. Robin och jag såg på varandra. Han hällde upp saft i fyra muggar, jag bjöd honom en lussekatt och tog en själv. Det kändes som om vi läst varandras tankar.  

Fem stavar kvar till Fini, tänkte jag.

Vilken kompis var det Lisa skulle hämta? tänkte Robin. 

Från sexans klassrum, som låg alldeles intill toan, hördes tonerna av Stilla natt. 

Nu bankade det på dörren igen. Utanför stod Lisa med den nyinflyttade svarta tjejen från sexan.

- Låt mig presentera min nya kompis, sa Lisa och bugade ända ner till korridorgolvet. Mariam Obunto alias Lucia. Direkt från Nigeria. Hon kan inte svenska så bra men vi kan ju prata engelska eller hur?

- Sure, sa Robin. 

Mariam bara log. Hon var verkligen vacker. Om jag hade varit fjorton skulle jag blivit kär i henne på direkten.

- Well, let me present the Fini Dino Himself, sa jag. Please bring another chair for Mariam from her class room, and then we will have a Swedish Fika before the Final Fini Fight.