Vi fikade. Jag slukade två lussekatter på ett ögonblick. Jag hade ju förlorat mig i spelet, och glömt hur hungrig jag egentligen var. Jag var tacksam för den svenska fikatraditionen, som jag försökte förklara för Mariam, fast hon verkade mer intresserad av djuret på spelplanen. Ärligt talat var vi nog alla det.

- Do you want to take part in the fight?

Mariam nickade. 

- In Nigeria you know, we play a lot of magical games.

Robin och Lisa nickade också. Jag räckte ungdomarna varsin glödande stav,  behöll två för mig själv och tryckte på startknappen. Fini-Dinos ögon började glöda, och Lisa trevade efter min hand. Jag fattade den. 

Från sexans klassrum hördes nu Lusse Lelle. Visst ja, det var ju fortfarande Luciadag. Jag hade faktiskt bara suttit här på toan med spelet i några timmar, fast det kändes som en evighet. 

Fini-Dino började röra sig över spelplanen. Hans tunga gnistrade. Jag körde den första staven in i hans gap. Fini vacklade till en smula, slickade sig om munnen och fortsatte sin färd över planen.

- It' s only a game, viskade Mariam, och stötte den andra staven i Finis gap. Nu sänkte besten tempot, och glöden i ögonen verkade ha avtagit.

Robin fattade den tredje av stavarna och gjorde sig redo. Fini skrattade inte som Grino, men han liksom morrade och ylade svagt. 

Då knackade det på dörren igen. Mycket distinkt. Jag krånglade mig ur Lisas grepp.

- Jag måste nog öppna, sa jag sammanbitet. Kan ni hålla ställningarna här? Give the beast what it takes. You can have my last stick, Mariam. Be careful!

Jag drog skärmen framför ungdomarna kring spelplanen och öppnade toadörren. I korridoren stod Rektor Martin Olsson och Fröken Monica Oredsson. Och så morsan, Malin Ottosson.