Den dagen förlorade hon den som hon älskade
Den dagen övergav hoppet henne
Den dagen såg hon sin själsfrände med någon annan

Han tog ifrån henne vingarna som bar henne
Han tog ifrån henne illusionen som var deras kärlek
Han tog ifrån henne förmågan att lita på någon annan

När hon föll, så glittrade hennes tårar i solskenet
När hon föll, så slöt hon sina ögon och gav upp
När hon föll, så slets hennes hjärta itu i tusentals bitar

På jorden landade hon i mörkret
På jorden vandrade hon bland människorna
På jorden försökte hon hitta något som gått förlorat

Varje dag fortsätter hon att leta efter hoppet
Varje dag så kämpar hon bredvid alla andra ensamma själar
Varje dag så går hon trots att ingen kraft finns kvar

Inte ge upp, blev hennes mantra
Inte ge upp, blev hennes filosofi
Inte ge upp, blev hennes enda livlina

Ensamheten försökte dagligen slita henne med sig ner i mörkret
Ensamheten delade hon med så många andra på jorden
Ensamheten prövade hennes tro på kärlekens kraft

Kan man finna hopp i mörkret?
Kan man kämpa för något som man en gång förlorat?
Kan man leva ensam trots att det gör så ont?

Den dagen hon äntligen hittade något värt att kämpa för
Den dagen hon fick tillbaka sina vita vackra vingar
Den dagen bestämde hon sig för att stanna kvar på jorden

Tillsammans med människorna vandrar hon
Hon ser deras ensamhet och deras hopp
Här nere där många själar söker efter något värt att leva för

Stannar hon alltid kvar
Som ett litet ljus i mörkret
Sänder hon värme till den som söker