Tiden ligger helt still,
helt tyst. Av öde gator,
tomma parker
och nedsläckta fönster.

Den ligger hos oss,
som ett hav av stjärnor
och rör sej sakta fram.

Den är på väg
och vi följer den.

Jag står länge och begrundar.
Står ofta där ute vid viken
och blickar ut
på de färjor som
försvinner där ute.

Nu hörs midnattsklockan slå,
står även du bit ifrån.

Alltid drömmande står du där
länge och väntar på någon.

Ibland sveper en färja förbi.
Ibland är den bara en höstvind.

Och ibland är det den tanke
som viner i ditt huvud.

Den tanke vi delar. du och jag
Så nära men ändå så långt ifrån