Ibland får jag för mig att vi är av samma skrot och korn.
Du är precis lika trasig som jag.

Men du skriker inte ut det på samma sätt.
Men skulle du vika dig, skulle du erkänna dina brister om någon frågade?
Om jag frågade?

Du gör mig så förbannad med dina tomma ord.
Med dina ihåliga löften.
För jag hade hoppats att 14 år hade gett dig perspektiv och en vettig syn på livet och på oss.

Som du lovade.

Men sen har det ju gått 14 år också.
Det är dags att du lär dig av dina misstag själv nu.