Jag blundade och dansade mot din hud, du var på väg mot någon annans himmel. En gång var jag ditt hem, din räls över havet. Minns du promenaderna över vattnet, hur vi satte oss över vågorna och pratade? Du kysste min blick så fort jag tittade på dig.

Minns du hur havet kavlades ut längs din kropp? När hela livet var på topp. Men jag var ingen slutstation, jag var inte ens halvvägs till femtio. Blott röken medan andra brann.

Och idag så hade jag scrollats bort om du bara kunde. Vi är alla på flykt från något, från att vara lyckans mellanhand, från att bara vara röken från de som faktiskt brann.

Du var vägen som ledde mig hem, gatlyktorna som växte igenom mörkret men lyckan tar alltid fram en pistol och skjuter mig i huvudet när jag minst anar det.

Och idag så hade jag scrollats bort om du bara kunde. Vi är alla på flykt från något, från att vara lyckans mellanhand, från att bara vara röken från de som faktiskt brann. Men du vet att lyckan alltid tar fram en pistol och skjuter dig i huvudet när du minst anar det.