Stolarna vi satt var av trä, mina ögon brinnande, ditt tonfall lugnande, aftonen vilse, rådjuren runt träden, skriande efter vila och föda. Grannens skrän över taken, den bleka strimma ljus mot gryning.

Stenbordet hindrade det våra händer längtade.

Du reste dig, klappade stenbordet medgörligt

lämnade oss i en omärklig sfär av ensamhet