I början av detta år så drabbas jag av en kollaps. Jag är väldigt trött och deprimerad, orkar knappt ta mig upp ur sängen. Så jag sjukskriver mej. Det håller så länge detta håller och sen håller det inte längre. Anders kommer på besök, och jag berättar för honom att jag längtar efter att dö. Jag träffar Susanne, men hon visar inte mycket empati. På våren mår jag lite bättre och hjälper henne att flytta en dag. För övrigt så minns jag inte vad som händer denna vår. Jo, i början av maj går jag på en fyrtioårsfest. Ia som jag inte känner bjuder genom min syster Marita in mej. Ia och jag träffas några gånger. Jag firar midsommar hemma hos Susanne, en väldigt tråkig fest.

Efter midsommar blir vi osams, och vi slutar att umgås. Senare på sommaren kastar jag en del frisbeegolf, och träffar utmed banan en tjej, Åse. Vi börjar umgås en del, men vi blir inte förälskade, utan det stannar vid vänskap. Sommaren går mot sitt slut, och i september mördas Anna Lindh, vilket berör mej väldigt mycket. Anders har en kris med Marie, och går på krogen och är otrogen. Jag skriver ett långt upprört förmanande brev till honom, i vilket jag vill att han erkänner för Marie vad som hänt. Anders håller sej borta från mej denna höst.
I oktober åker jag och hälsar på min bror Leif. Vi går på krogen och blir rätt så berusade. Leif dricker mycket och röker hasch, och jag börjar bli orolig för honom. I november går jag på en alternativ melodifestival, en stor fest i stan.
Jag träffar många trevliga människor. Ia är där, men mår dåligt, och jag försöker trösta och stötta henne. Vintern kommer och jag tar kontakt med Susanne igen. Vi har en positivare relation, och jag köper en Van Morrison-CD till henne i julklapp, Hon ger mej en tröja. Jag tror att jag firar jul och nyår ensam detta år.

2004, och jag börjar skriva insändare igen.
Jag debatterar med samma man som 2001, angående kristen tro. Jag lägger av min kristna tro och häcklar med de kristna. Jag skriver att de lider av "tvångsföreställningar".
Jag är fortfarande sjukskriven, men jag mår bättre än året innan. En natt i april så ringer Amanda, ganska berusad, hon vill ha telefonsex, och vi har det. Det känns ganska tomt efteråt. Amanda och jag håller kontakten, och skickar band med blandad musik till varandra, och pratar en del på telefon.
I slutet av april så har jag bråttom in till stan, ska till pantbanken. Så jag liftar med en kvinna, Monika, tre år äldre än jag. Vi fattar direkt tycke för varandra, och bestämmer att träffas.
Hon säger att hon såg mej som en ängel där på busshållplatsen. Hon håller på mycket med new-age. Vi ses några gånger i maj, och en natt i början av juni så sover jag över hos henne, men vi har inte sex. Sommaren kommer och jag och Monika blir osams, jag tycker att hon snöar in på new-age. Vi ses inte mer. Hon får ta mycket av min uppdämda vrede.
Jag ringer Amanda, och vill att hon ska komma och hälsa på, men hon avböjer, då hon har en kille, jag blir väldigt sur och arg på henne.
I början av juli så jobbar jag i trädgården, och ådrar mej ett mycket allvarlig ryggskott.
Jag går böjd och har väldigt ont. Efter tre veckor går jag till vårdcentralen, och där knackar en okunnig läkare med en hammare mitt på kotan som är skadad. Jag linkar hem, och ryggskottet blir bara värre.
Hemma så lägger jag mej på golvet och tittar på TV. Jag får kramp i i ryggen och kan inte resa mej igen, utan blir liggande hela natten med svåra smärtor. På morgonen blir jag tvungen att ringa efter ambulans.
Den kommer, och de åker med mej ner till sjukhuset. Där får jag en kraftig morfinspruta, så att krampen släpper. Idioten till läkare undrar varför jag inte åkte till vårdcentralen istället, och skriver ut en massa smärtstillande. Min syster Marita kommer och hämtar mej och kör mej hem till sej, där jag blir liggandes i flera dagar. Jag är drogad av tabletterna. Marita ringer en kiropraktor och jag åker dit, även fast jag är skeptisk. Jag blir hjälpt där, en disk har hamnat snett. Jag är väldigt glad och befriad över att vara frisk.
Senare i augusti kommer Susanne och hennes dotter Lovisa och bor hos mej några dagar.
Vi har det ganska trevligt, men vi kommer inte varandra så nära. Hon är rädd för att bli kär i mej igen. I september blir, av vilka anledningar jag inte minns nu, riktigt förbannad på Susanne, skriver ett långt brev till henne. Hon blir förtvivlad och kallar det för ett hatbrev.
Hon berättar att hon är kär i mej igen, och att hon är beredd att göra allt för mej. Jag går ut på internet hemma hos Marita, in på mötesplatsen.se. Jag är helt uppslukad av denna sajt och alla damer. Jag får kontakt med en kvinna i Växjö, Carola, och vi får fin kontakt. Vi pratar om att ses, men det rinner ut i sanden, men vi håller kontakten.
Jag går med Marita och ser filmen Så som i Himmelen, jag gråter floder och är starkt berörd. Jag får i oktober sjukersättning.
Jag börjar gå i samtalsterapi på
St. Lukas-stiftelsen.
Innan jul så skriver jag en insändare i vilken jag kritiserar sjukvården för det dåliga bemötandet på sommaren. Jag hyllar min kiropraktor, min räddande ängel. Jag minns inte hur jag firar jul och nyår detta år. På annandagen inträffar tsunamin, jag sugs totalt in i traumat och kaoset, följer nyheterna, och mår dåligt.
Mina egna trauman i livet väcks upp och jag drabbas av tvångstankar och handlingar.
Jag får för mej att jag är blöt om händerna, och att jag måste gå och torka mej stup i kvarten. Detta är väldigt stressande och jobbigt.
Mitt liv har de senaste åren börjat gå åt fel håll, och jag vet inte vad jag ska göra och hålla fast vid. Jag vet ju fortfarande inte att jag är bipolär.
Livet är en surrealistisk berg och dalbana.