Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kom att tänka på hur livet var när den gamla segelbåten låg i sin linda. och ännu tidigare. Så fort åren går!


Segelbåt i vardande

Hon skulle komma att segla som en dröm. Och mardröm. Jag hade filat länge på kontraktet, och såg framför mig hur båten skulle växa fram. Hur delarna skulle plastgjutas i sina olika formar, skruvas ihop, en efter en. Det stora var när däck och skrov skulle förenas, och hur den tunga blykölen skulle bringas på plats. Därutöver mängder av detaljer som skulle till. Det var komplicerat, då jag av kostnadsskäl själv skulle be kollegor på jobbet att svetsa ihop åtskilliga detaljer. Jag var en glad konstruktör som visste vad jag ville, så en del prylar fick mitt eget signum. Jag myste när han som skulle göra jobbet skrev på och fick en rejäl dusör slantar att köpa material för. Det första inköpet blev dock ett par fina skinnstövlar till hans flickvän. Jag borde ha anat ugglor i mossen redan då, men slog bort tankarna. Vi hade ju ett kontrakt av högsta klass. Något som han nästan helt struntade i, utan att jag kunde sätta kraft bakom de slipade formuleringarna. Jag ville ju ha min båt.

I stället för att ligga vid kaj vid Liljeholmen i Stockholm, en solig sommardag, riggad och klar för avsegling, kom den hem i delar, per lastbil, och lyftes av bit för bit till min villatomt i Nyköping. Vid nyåret 1977. Nästa dag kom ett snöoväder av sällan skådat slag, och tankarna som för genom huvudet var långt ifrån snälla när jag tittade på de översnöade delarna som faktiskt blev en båt till sist. Men man ska ju göra det bästa av alla situationer, och mina tummar satt ju inte mitt i handen. Under perioden som följde fram till en vårdag 1979 hade jag många gånger funderat på om man kunde bogsera ut skiten till Landsortsdjupet och sänka hela härligheten där. Men även det skulle vara svårt eftersom balsaträet i sandwichkonstruktionerna kanske skulle omöjliggöra detta. Nej, jag byggde i huvudsak färdigt själv. Pengarna var förbrukade. Materialet till inredningen togs från vår gillestuga. Vi gillade inte de murrigt brunbetsade träpanelerna som förra villaägaren så stolt hade ordnat med. Hela familjen skulle ju gästa goda vänner till midsommar och övernatta i båten, och jag kände kraven i ögonen från hustrun. Vi hade 2 små barn och ett i magen.

Jag fick ihop det nödtorftigt och kompletterade med primitivt material från garaget så sängbottnarna var någorlunda släta, innan båten började luta medan vi seglade. Jag tänkte på hur oändligt långt det var till min pensionering då jag förmodade att min seglande period i livet närmade sig slutet, och båten skulle säljas. Början av denna period var inte den bästa, men hon seglade som en dröm. Och mardröm…

Hon skulle således säljas 2008, men det sket sig. Senast hon var våt var 2016.




Prosa (Kortnovell) av erkki
Läst 268 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-12-08 23:11



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Intressant berättelse om hur livet ofta skiljer sig åt något mellan dröm och verklighet. Tre segel och ett flytankare förtjänte den.
2018-12-09
  > Nästa text
< Föregående

erkki
erkki