Du undrar vad jag ville
Det vet jag inte
varken då eller nu
Undrar varför du aldrig undrar
varför du aldrig ringer
frågar hur jag mår, hur det går
”Inget särskilt”, säger jag
ljuger såklart

Längtar precis efter det särskilda
i att nå fram
utan att ta i
eller springa runt
och jaga ihop orden som en renhjord
Så där naturligt
vara två pratbubblor
som hör den andres tystnad
Som lägger in en clown i en bisats
som smekande sårsalva från andarnas apotek 
Men som aldrig glömmer 
att plocka upp trådar jag inte trodde fanns
Lite lurig
med hjärtfrekvens i luren
Allt sånt i din röst

Men blir besviken
den är så kort
rymmer inte mig
Och det vi talar om
saknar rymd
precis som förut
Minns plötsligt
varför det tog slut