Förälskelsens natur förefaller att vara just sådan.
Att när tvenne figurer syns uppslukade av varandra.
Thomas visserligen ses av Lotta.
Men på sitt eget sätt hon ser.
Med egna sinnen hon upplever.
Ser vad ingen annan ser.
Inte ens Thomas verkar som kunna förstå eller begripa den väl närmast som förtrollande syn han måste utgöra för henne.
Och han i sin tur som uppslukad av henne.
Som plötsligt blind för allt annat och hungrande blott hennes närvaro.
Törstande just hennes kyssar, just hennes händer och blickars smekande, lekande,