Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

POJKEN OCH BÄCKEN

Under en filt på en krökt gammal ekgren sitter en ensam liten pojke... Han hör bäcken sorla... Han ser sina fötter hur de springer med iver dit ned... Men tröttheten når och hjärtat har stannat... Men svirrar gör pulsen ändå... För han lever som en vår... Och nästa år kommer pojken få allt som makterna spår...

modern där hemma som sökt sin pojk... Hon har sedan länge bett sin sista bön... men rätt där  hon står så faller en tår... då hon uppenbaras av en syn... i hjärtat  hon vet att han lever och mår väl... hon skall finna honom vandrandes hem... skaran som känt hennes vemod och sorg går med henne på hennes vandring... till mötes vill hon sin pojke gå... se hur hans glädjen där sen skjuter ut ur hans bröst... i ett enda andetag skall allt sedan vakna igen... allt skall vakna som fallit bort och vittrat ned  med tiden...

en dag efter kämpande strapatser ser modern och hennes skara pojkens gestalt... hopen gör halt... de stannar kvar som i trans medan mor och barn flätas samman igen... folkhopen ryser och jublar i rungande sång medan pojken som nu blivit man går fram till dem alla... han faller på knä inför den tappra skaran och ödmjukt tackar han dem för deras vänskap... 

varför han gick det visste han ej... någonting var det då som i honom brast... den unge vilseleddes av en förbigående trupp som jagade arbetskraft till en gruva... han berättar om det mörker som längtat honom ned likt en plikt som kallat... ingen annan stans kände han sig trygg då ljuset blivit allt för svårt att nås utav där och då... modern förlåter sitt barn och hem vandrar de hand i hand medan sången rungar mellan bergen... öppnar sig gör porten mot glädjens kvarter och bygemenskapen är som ny igen... 

ingen skall glömma vad ett hjärta kan bära aldrig förneka det mörker som kan släcka en glöd... nu ska folket i byn föda ljuset till liv bygga broar av glimmrande bågar... där mörkret om natten faller över vår by säger pojken som blivit till man... där ska ni drömma och vila höra sånger till tröst och aldrig mer skall här sorgen vila...

 




Prosa (Fabel/Saga) av Solstrale VIP
Läst 201 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-12-09 19:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP