Nobel - är det nobelt att blunda för normaliseringsprocesser som leder till ojämlikhet?

om sanningen ska fram har pojkar och unga män ett helvete på jorden. när de ropar på hjälp blir de förbisedda och bortförda av ord om att livet är hårt. livet är hårt så hårt för pojkar och unga män. mycket hårdare än verkligheterna i dig själv någonsin kan föreställa sig. våldet eskalerar fritt mellan pojkar och unga män. men polisen står maktlös. vet ni varför...

pojkar och unga män utvecklas under sin dagistid och skoltid till att skämtabort, eller trycka undan och förneka problemet de känner. att de behandlas orättvist och med allt för kallt bemötande.

pojkar, killar eller unga män syns tydligen ska tycka att våld är något pojkar, killar eller unga män bara är en naturlig del av. så när de alarmerar om problemen i skola, omsorg och till vuxna normaliserar omgivningen våldet pojkar, killar eller unga män emellan...

vad pojkar får överhöra när de bråkat med en flicka av personal på dagis är ofta att pojkar "bara är så" eller "du ska inte bry dig om det för han kanske bara är kär i dig"... när flickorna, tjejerna eller de unga kvinnorna refererar till detta fortsätter de sedan att normalisera pojkars, killars, unga män och mäns våldsbenägenhet. detta är det största av svek vuxna utsätter barn för...

barn i skolan eller förskolan är både pojkar och flickor som ska nå målet vuxenlivet. men på vägen dit kantas vägen av idiotiska oreflekterade uttalanden från vuxna, som tror sig veta. jag ser de pojkar som får höra detta till leda. där deras föräldrar undrar varför deras pojkar är så våldsamma. samtidigt säger de med ett ryck på axlarna att det är nog så pojkar är och tänker att det går över. men aldrig frågar de vad skolpersonalen manifesterar för en normaliseringskultur kring våldsamt beteende...

varför tror du att pojkar, killar och unga män i större utsträckning slåss sinsemellan? varför tror du att flickor, tjejer och unga kvinnor inte slåss sinsemellan?

det finns en normaliseringsprocess i vårt samhälle... ja kanske i stor utsträckning i hela världen. men vad pekar man, idag, ut som problemet till ökande våld? jo man pekar ut de pojkar, killar och unga män som problemet. det är deras attityd och deras eget fel. likaså att de senare debuterar i kriminalitet lägger vuxna ansvaret hos pojkar, killar och unga mäns beteendeproblem.

allt vi behöver göra är att börja erkänna vuxnas problem att normalisera våld. lär vuxna att se barn med värdighet. barn är både pojkar och flickor. vilka båda behöver slippa se våld normaliseras. pojkar lär sig att hantera sin frustration med våld utav vuxna då de normaliserar att pojkar "bara är så". det manifesteras då i barnet att våld inte går att sluta använda som en ventil där de stängs ute från möjligheten att istället hitta andra sätt att hantera sin frustration på... flickorna lär sig att de inte får ha känslor av frustration och istället låter sig bli måltavlor för pojkars frustration när de själva är frustrerade...

frustrationen stiger med detta i vårt samhälle eftersom generation efter generation fått lära sig att normalisera våld. frustration har blivit liktydigt med viss typ av uttryck av accepterat våld. våldet har flyttat in även där sexuell frustration uppstår i tonåren. vuxna vänder sig ifrån tanken på konsekvensen deras eget beteende och vad normaliseringsprocesser leder till. därför blir det plötsligt tabu att tala om sexuellt våld. det har de senaste årtiondena märkts särskilt i ouppklarade våldtäktsfall, mord, skjutningar och våld i nära relationer. det betyder att normaliseringen gått så långt att statistiken för uppklarade våldsbrott har sjunkit.

samhället har inte blivit mer våldsamt men våldet har blivit grövre på många håll. vapen har blivit ett sätt att avsluta frustrationen för gott och istället mörda sin kamrat, rival eller partner....

vad är det för fel med att erkänna att samhället ur ett generaliserande sätt att se på pojkars våldsamma beteende lett till att uppklaringsstatistiken sjunkit? ...

vi behöver vara vettiga vuxna som tänker på hur vi bemöter pojkar, killar unga och mäns frustration? finns det något i vårt förhållningssätt där vi kan erkänna att vi ofrånkomligt blivit en del av barns försämrade levnadsvillkor, på väg emot vuxenlivet, genom att vi faktiskt blundar, normaliserar eller är omedvetna och utan tanke på konsekvenserna?...

vilka föreställningar om framtiden har barnen utifrån genusperspektivet?

vill pojkar bli män så som det stundom ter sig inom vissa kulturella skikt idag?

vill pojkar se sig som potentiella sexköpare, missbrukare, kriminella, kvinnomisshandlare eller mördare?

vill flickor höra hela sin uppväxt hur "normalt" det är att pojkars frustration utageras genom våldsamt beteende?

vill flickor tänka sig bli potentiella våldtäktsoffer, mordoffer, sexarbetare, misshandlade eller kriminellt belastade av att se sig som att de har lika rättigheter, eller befogenheter som män? ...

du kanske tror att flickor inte hör vad vuxna säger om pojkar. du kanske tror att pojkar inte hör eller förstår vilket budskap de möts av när vuxna inte rättar till våldsbenägenhet hos dem?

vi vet att pojkar och flickor dvs barn kan redan som mycket små skilja på rätt och fel. barn vet om de blivit orättvist behandlade och de vet när ett slag eller en förolämpning gör ont! därför måste det komma från barnen och det måste börja med dem där vi vuxna upphör normalisera att pojkar har rätt att visa sin frustration via våldsamt uppförande.

flickor och pojkar dvs barn måste få ha skolan som en trygg vardaglig plats. självmordsstatistiken är ett bevis för vuxnas frånvaro av insikt om att barns våld och kränkande beteende emot varandra kommer ur att det normaliserats. det barn utstår i skolorna runt om i vårt land är helt frånvänt vår svenska lagstiftning om individens rätt till frihet.

till och med på en arbetsplats kan män och kvinnor känna sig någorlunda skyddade av lagstiftning och arbetsmiljölagar som tar upp och lär ut förhållningssätt...

jag undrar om lärarutbildningen av idag har problem med synliggörandet och medvetandegörandet av normaliseringsprocesser som leder barn oavkortat till våldsbenägna vuxna? Detta är ingen beskyllning eller anklagelse det är ett försök att få människor att förstå att pojkar diskrimineras i skolan pga att de är pojkar. under hela sin skolutbildning möts pojkar av vuxnas idéer om att "pojkar bara är sådär" när de visar sin frustration genom våldsamt beteende.

det leder oavkortat till att flickor och pojkar far illa i våra skolor idag. att vuxna tycks veta allt för lite om hur en normaliseringsprocess börjar och sedan snabbt får fäste.

de flickor som växer upp riskerar att acceptera viss typ av våld i sin relation till män. där flickor som kvinnor accepterar relationsvåld. där flickor lärt sig att våldtäkt är vanligt. och därför att de vet dessutom att de sällan eller aldrig får upprättelse. då de fostrats att se på mäns våld eller sexuella frustration som tas ut på dem med förevändningen att "pojkar, killar, unga män och män är ju sådana" för att det har normaliserats hos kvinnor...

varför finns annars så många bevis för detta. #metoo hade aldrig annars startat om det inte varit för att hela världen har drabbats av normliseringsprocessen. där efter hade morden med vapenvåld mellan unga kriminella män inte heller ökat om vuxna talat öppet om problemen. det om hur pojkar ska hantera sin frustration. och att vägen till jämlikhet inte går via att normalisera pojkars våldsbenägenhet genom normaliseringsprocesser...

samhället kan endast räddas genom att pojkar ses lika viktiga i att också de får lära sig att hantera sin frustration liksom flickor får. att våldet mellan pojkar, killar och unga män är vanligt talar nästan ingen om.

det är mycket vanligt att killkompisar använder fysiskt eller psykiskt våld för att positionera sig socialt under skoltiden. och vi ska komma ihåg att vuxnas oförmåga eller okunskap om hur man uppmärksammar eller ser sådana tendenser leder till stort lidande för pojkar, killar och unga män i skolmiljön. de har dessutom sedan de var mycket små fått lära att frustrationen kan avledas mot flickor via sexuellt våld eftersom uppklaringsstatistiken av våldtäkter är mycket låg. där de ser och förstår tidigt att normaliserinsprocessen nått ända upp i samhällets skyddsnät, polis, åklagare och domstolar...

därför borde hela samhället stanna upp och reflektera över många olika företeelser i vårt samhälle där det blivit fel. normaliseringsprocesser är vårt största hot mot en ljus framtid. ta upp frågan och våga tänka till både en och två gånger när du tänkt lägga ned, inte lägga dig i, inte tänkt ingripa eller oreflekterat svarar på tendenser till våldsamt beteende genom att bortförklara det via ombud dvs att du normaliserar pojkars sätt att hantera sin frustration via våld. flickor har lärt sig vara till lags för att inte heller utsättas för pojkars frustration som kan leda till våld av något slag, riktat emot dem...

har du tänkt på vilka konsekvenser detta får för om en kvinna eller man skall känna sig fri. flickor försöker men känner sig aldrig tillräckliga. därför att barn ska få vara barn och känna sig vara fria bör vi vuxna börja prata om hur vi anammar, normaliserar eller blundar för problem barn och unga fått pga oss...

det är vårt vuxna ansvar att sluta normalisera våld eller självsvådligt beteende!