... dig älskar,
tycker om
och bryr sig om ...

Någon som 
skulle bli väldigt ledsen
om det hände dig någonting
för att du inte bryr dig om
eller tror på 
att det finns någon som 
för dig kan känna så ...

Glöm inte någonsin bort
att livet är alldeles för kort
och på tok för värdefullt
för att vi ska kunna låta bli
att vara rädda om såväl
varandra
som
om vår tid ...

Speciellt väsentligt är
att vara rädd om
den tid vi har tillsammans här
i det liv och i den situation
där vi just nu lever och är ...

Men det är också väsentligt
att vi vågar visa andra ...

och då speciellt de vi 
älskar, tycker om och bryr oss om

... att vi verkligen behöver varandra
och att vi när vi så behöver 
så ock finns där för varandra ...

- Att vi ser till
att inte någonsin glömma
eller på något sätt och vis 
försöker undangömma,
eller låter bli att berätta och visa
att och hur mycket vi varandra vill ...

Så när du säger till
att du behöver mig
ska du känna inom
att jag verkligen finns
och vill finnas där för dig

precis så som jag 
vet att du finns för mig
när jag behöver dig ...

Vet att många ser det som
lite smått vansinnigt
att tro på att man ska
kunna våga lita på 
att någon annan ska finnas där
för en själv när man 
deras närvaro och deltagande begär ...

- Att det är näst intill naivt
att sätta sin tillit till 
att någon verkligen vill
få för någon annan finnas till
bara för att den säger 
och eller visar 
att den så behöver och vill ...

En del
till och med finner det
helt uppåt väggarna fel
att säga att man behöver någon
och förvänta sig att den
också ska finnas där för en då

- De ser det som att man lägger
ett alldeles för stort ansvar
på någon annan 
för någonting som man 
inte ska lägga ansvaret för 
på någon annan än sig själv ...

För mig är det dock så
att även om jag har ansvar
för mitt eget liv
och kanske inte bör lägga ut
något ansvar för detta mitt liv
på någon annan än mig själv ...

... så är jag medveten om 
en grundläggande sanning
om mig själv som människa

- En sanning som omfattar
alla människor ... -

nämligen den att jag 
är beroende av andra människor i mitt liv
och att det är detta beroende 
som gör att jag behöver 
få känna att det finns någon för mig
när jag verkligen så behöver ...

... Men lika viktigt är det för mig
att känna att det finns någon annan
som är beroende av mig
Någon som behöver mig
och som behöver känna att
jag finns för den 
när den säger och eller visar
att den behöver mig ...

Ty om vi inte vore beroende
av någon annan än oss själva
och därmed inte heller kände
ett behov av att någon annan
finns för oss när vi
så uttalar och eller visar 
att vi så behöver ...

... då vore vår existens
i detta livet rätt meningslöst
men så ock just därför
tämligen tomt
och innehållslöst ...

Den som säger sig
klara sig helt själv
och att den inte är beroende av
eller behöver någon annan
än sig själv ...

... är oftast någon som
själv valt att leva så
och som ifrån människor
som varit beroende av den
och som behöver den
valt att sina egna vägar gå ...

- Men de allra flesta
även av dessa få 
som väljer att göra så,
kommer en dag till ett läge
eller en punkt i sitt liv
där de kommer till insikt om
den sanning jag här ovan talar om ...

... och att den sanningen gäller
alla utan undantag
Det finns inget antingen eller
Bara stunder och perioder
i våra liv då vi kanske behöver
få tid för att för oss själva 
komma till insikt om 
att även just vi behöver någon
som finns för oss
och som behöver att vi finns för den

... Och att det där med att vara
beroende av någon annan än sig själv
är det som gör att vi överhuvudtaget
väljer att vilja leva det liv vi fått att leva ...

... och att det är det som avgör
om vi väljer att stanna kvar
den dag vi befinner oss i gränslandet
och har att välja på 
att antingen stanna kvar
eller vidare till det som finns bortom gå ...

Kanske det finns någon som läser det här
och som tycker att jag svamlar
om saker och ting som just det där ...

... Men jag har varit i gränslandet
mer än en gång förut ...

Och även om min erfarenhet
är subjektiv
så har den av många andra
som samma eller liknande vägar
som mig också har vandrat
närmast benämnts
som preskreptiv 

- Något av en icke-fråga
kring det som är en självklarhet
i varje människas liv ...

Jag vet inom hela mig
att jag är och vill få
vara beroende av någon som dig
Den dig som är ämnad för mig
Ty jag känner inom 
varje litet skrymsle och vrå
inom hela mig
att du fattas mig
därför att jag känner
att mitt liv vore tämligen
meningslöst att fortsätta leva
i längden utan dig  ...

... Eftersom det känns som om
jag förutan dig
skulle bli blott bara ännu en
ensam man i den stora mängden
i väntan på ... Tja, vadå?