En kan aldrig veta hur det är att vara gammal tills man är det. En kan aldrig leva som om man visste det man skulle veta, som om man hade den fullständiga empatin och erfarenheten. Likaså kände jag när jag tappade mitt fäste, när hela min kropp slukades av viktlöshet och jag gav in till den hårda luften som utan barmhärtighet lät mig falla som äpplet. Snart skulle jag landa, men inte på ett huvud, utan på den flytande ytan som förvandlades till asfalt då den kysste mig varmt välkommen samtidigt som den kramade mig farväl. För en kan aldrig veta hur mycket en vill leva, när en håller på att dö.