Djävulens vitsar
Jag spelar med dig
så tyst
så kallt
jag blir ensam
en gemensam
tortyr
du avskyr när jag
försöker tala med dig
du flyr när jag
försöker greppa tag om dig
du blir yr
när jag anstränger mig
en dyr juvel svämmar över inuti
dina vener
men du bryr dig inte
en obskyr
dimslöja täcker himlen
jag hör sirener
från någon som inte skulle komma
tillbaka
du ställer till med fatala scener
inuti ditt medvetande
kan du förlåta mig
en enstaka gång
du började skaka
efter du hade varit
och smakat på himmelriket
någonstans där
var jag
ett inslag av
djävulens påkostade
trolleriformer
en mental förmåga
att ta det klara till moral
jag fick aldrig svar
jag fick spara mina tunga ord och
skönhetsvitsar
tiden blev förlegad
vi skrev kontrakt om en morgondag
en dyrbar tillvaro
var ska djävulen förvara oss nu?