En trött & oinspirerad eftermiddag, jag satt och försökte kontemplera utan större framgång, så ringde det på dörren. En man i femtioårsåldern stod utanför & såg mej stinnt i ögona. Han hade MC-skinnställ, varm förtroendeingivande blick, sträng men ändå mild. Vem är du, frågade jag, & han svarade: jag är Jesus. Jag visste såklart inte vad jag skulle tro... men när jag såg in i hans ögon igen så hörde jag mej säja: vill du komma in? Vill du ha en öl, kaffe? Han gav mej en kram så det pirrade varmt i hela kroppen, & så steg han in. Vad har du för öl, undrade han. Pripps blå stark sa jag. Det blir bra, sa han. Det knackade på dörren och in dansade en man som påstod sej vara Judas... Han sa att han hade längtat i 2000 år på att få träffa mej.
Under 3 timmar berättade vi våra liv för varandra, och det kändes så bra att tala med dom. Vi talade ingenting om religion eller frälsning, eller något sånt, vi endast berättade vad vi hade gått igenom, vad vi gick igenom. Efter 3-4 öl blev vi gladlynta och danssugna, så jag satte på soundtracket till TV-serien "Upp till kamp", & så rockade vi loss. Du måste förlåta dej själv sa Judas, och ta emot andras förlåtelse, skulden du bär på stryper din livsenergi. Dom tog mina händer och så bad dom för mej och sej själva.
Sen beställde jag hem pizza, & vi tittade på filmen Borat, och Jesus låg på golvet och tjöt av skratt... jag trodde att han skulle pinka på sej.
Det blev sen kväll, & eftersom vi druckit så ringde jag efter en taxi till dom.
Jag kommer imorgon och hämtar motorcykeln, sa han. Vill ni äta middag med mej då, undrade jag. Visst, sa dom, visst, & såg mej i ögonen med den där förunderliga varma blicken som s å g. Vi önskade varandra god natt, & så gick dom. Den natten sov jag så underbart gott, kände mej så vaken & full av ro, glad och hoppfull.