Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Som en adventskalender kanske. Fast med fler luckor. Och en dikt bakom var och en.


Först tapetserade jag gatorna med dikter


Först tapetserade jag gatorna med mina dikter.
Några långa la jag ut.
Draksådd mabamba och Den blindes första sång.
Så det fanns nåt att gå på.

Sen kom husen. De två solarnas hus därborta.
Jag vet. Min favoritfärg är gul. Och insatt i varje
fönster är Dikten du framkallar först i din dröm.
I ett av dem sitter Silly Rama och kastar ut
en riksdaler till Bakgårdsmusikanten.
Men han är redan borta.

Några skuggor genom trädgården.
Mwawete går med rak rygg och lång hals
bredvid Un homme absolutement blanc.
De delar ett Fjärilsäpple.

Sju Canto av stenar leder upp till huset.
Från Ringa Ropo till Alessandra Canto.
Man kan sätta sig och lyssna.
Från Bungalow Bill till Långa låten
på Stubben leder sju plattor av
Beatles tillbaka igen.

Ingången till trädgården kantas av två
av mina byster med saknade lemmar.
Abraxas och Zamolxis.
Som en Ursäkt till en grekisk urna.

Riksdalern kom aldrig till rätta.
Maltsar och Berewain letar under gatlyktan
där det är ljusast. Alla gatlyktor är tända
med Helium.
I diket ligger Fyra sardinburkar.
Och en Buss med uppsliten dörr.

Det här är Vägen mellan Tolita och Kil. X2000
stannar aldrig här.
En trubadur går över Åsnebro. Apel Jinglits
med sin Nomad.

Inne på Sven Vintappares Torg svänger han
galant av hatten för tre kofösare på väg från
saloonen. Den långe Eckert först. Och
Morson deklamerande Ett rim om en häst.
Sist Sondelaar och mellan tänderna vippar
den eviga tändstickan.

På Restaurang P har menyerna exploderat.
Alla bokstäver trängs därinne inför stormen.
Pianot börjar spela när pianisten gått
en Honky Tonk Blues på fläckiga tangenter.

Vid bordet sitter Kriton med den blåa fågeln.
Gun-Jenny har anlänt, binder hästen löst
vid bommen och går in och sätter sig.
Petrarcas harpa ligger redan mitt på bordet.
Så kuperar Clopopisky och delar ut
till en runda Gahali Bahamas.

Först att förlora är Petrarca. Han lutar sig
fram och en tår faller ner på en sträng.
När de alla fyra en efter en har förlorat
börjar harpan spela.

Så borstar jag bort alla överblivna ord
och ur högen på marken stiger
vokaler och konsonanter
som en rök in till grannarna och
borrar ner näsorna i deras gräsmattor
för att slå rot igen i ny frisk jord.





Fri vers av Göran P Rödholm
Läst 228 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-12-14 19:12



Bookmark and Share


  objekt3
Fk Ye.
2018-12-16
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm