jag sätter mig i sängen
bredvid ett minne av dig
jag började tänka på
att jag redan hade förlorat dig
för längesedan
alltmedan vi skrattade i mitt sinne
så visste jag inte var du dig befann
vi var ju inte klara på långa vägar
eller hur?
några timmar blev till dagar
...blev till månader
en film i censur

en förskräckelse i dess natur
du hade väl tur
när du såg varje kontur
av min karaktär
du kunde stå på håll i mina drömmar
och skratta åt mina fall
ett tonfall jag inte kunde förglömma
hur kunde du veta
att jag saknade dig
något jag inte tydliggör
inte ens för mig själv

men vi pratar inte längre
det var väl några år sedan
jag såg din förvirrade blick
med verktyg och blod
överallt
men du återuppstod
och jag hamnade
på anstalt