Jag är en fuskare och fånig fjant,
som handskas ovarsamt med diktens rader
och låtsas göra lyriska bravader
på poesins parnass, en dilettant,

som lånar andras rim och eskapader
som redan satts på pränt. Jag är bekant
som glasbutikens grova elefant
som klampar på med utbrott och tirader,

ett löjligt pekoral, en klunsig klant,
vanartig son till diktarkonstens fader,
ett sorgebarn till diktarkonstens tant.

Jag spelar falskt på pokerspelets brant
med mina hjärter, ruter, klöver, spader.
På många sätt är detta faktiskt sant!