Timmar sakta smyger
Min kropp förstelnad är
I mörka tidens längtan
Blott ljusets strålar bär

Vad är väl tysta suckar
I brasans sprakande sken
När inget svar är tydligt
Vad är då meningen

Tacksam för en glöd som lever
Jag låter den få gro
Håller den så varmt och ömt
Sakta kvävs en oro